En Au pairs vardag

Jag har fått en kommentar som jag valt att inte godkänna, för att personen skrev något som inte stämmer överens med verkligheten och personen ifråga (anonym) tror sig veta mer än den egentligen gör.

För att undvika fler såna kommentarer har jag valt att skriva det här inlägget om mig själv.

Jag är en vanlig och ovanlig tjej på snart 20 år. (fyller år den 21 april:D)
Just nu är jag i Spanien, främst för att lära mig spanska flytande.

Jag är en jävligt ärlig människa.
På gott och ont.
När jag inte trivs med något eller tycker att något är fel är jag inte sen med att sätta ner klackarna och säger stopp.
Jag älskar även att skriva av mig, det är mitt sätt att ventilera mina tankar.
Det är dels därför jag valt att skapa den här bloggen, för jag visste att jag skulle ha mycket att berätta (för mig själv men även för er läsare)
Det är kul att läsa igenom i framtiden.

När något är tråkigt eller ledsamt skriver jag det.
När något är kul skriver jag det.
När något är läskigt skriver jag det.
Ni fattar.
Allt kommer upp.
Jag håller aldrig saker inom mig om jag känner att jag måste få ur mig det.

Den här bloggen har varit en sorts ventil ut till min familj/vänner i Sverige.
Jag kan berätta hur jag mår, vad jag känner och hur allt går här nere och mina nära och kära som bryr sig om mig får en daglig rapport om läget.

Den första tiden här nere, snart en vecka, har varit väldigt påfrestande psykiskt.
Jag har inte haft speciellt kul, jag har haft högre förväntningar om familjen och jag längtar efter skolan och Barcelona.
Därför har den första veckan varit rätt negativ och seg.
Och därmed har bloggen också varit det.
Jag är alltså ingen negativ person, jag är bara ärlig.

När jag har börjat skolan, när det är fint väder, när jag upplever saker och när det verkligen börjar hända något här nere kommer den här bloggen att förvandlas till ett enda stort glädjerus.

Alltså skriver jag ärligt och öppet om hur jag tycker och tänker och om det inte passar er läsare som inte känner mig så låt bli att läsa då.
Ingen blir gladare av dryga kommentarer.

Speciellt inte när ni skriver saker som ni inte har en jävla aning om.
"Du är deras städerska, varför tror du att de ska lämna en lapp till dig om vart de är? :S"
I-D-I-O-T stavas det.