En Au pairs vardag

Ibland blir jag lite chockad över mig själv.
Jag kan mycket mer spanska än jag tror.

Städerskan kom och frågade mig och jag ville att hon skulle damma i mitt rum och helt plötsligt så hör jag hur jag själv svarar "nej det kan jag göra själv, det behöver du inte bry dig om" på spanska.
( = No, yo puedo hacerlo, no te preocupes)

Visst, det var inget jättesvårt men det bara kom ur mig och jag behövde inte stå och fundera en kvart på hur man sa sakerna.
Jag måste börja utnyttja det och prata mer spanska, för min egen skull.

Jag är bara bekväm med att prata engelska och sen tycker jag att det är lite pinsamt att t.ex handla och fråga saker.
Men det borde jag inte göra, de förstår ju i alla fall vad jag menar även om det inte är precis exakt rätt grammatik.

Men igår t.ex. när Eugenio kom hem började han, utan att tänka sig för, prata spanska med mig.
Han brukar alltid försöka prata engelska annars.
Och jag svarade på spanska och jag tror inte ens att han märkte det.
:)

Det är lite roligt när man kommer på sig själv och få såna där "aha-upplevelser".
Jag blir stolt när orden bara rinner ur mig utan att jag hinner tänka på hur man säger! :)

Nu jävlar ska här börja pratas spanska!