Andrea rättar min läxa :D
Nu är vi hemma igen.
Det var ingen kö på vägen dit (och inte hem heller, skönt) så jag kom dit typ 45 minuter före jag skulle men jag satte mig i cafeterian och drack en spansk motsvarighet till Pucko :)
Det är så mysigt och se alla de mindre barnen som slutar före mina au pair -barn.
De är så sjukt spralliga och jag lovar, här daltas det inte med 3åringarna som i Sverige!
Här ramlar barnen, slår sig, krockar, slåss om leksaker men föräldrarna låter ungarna klara sig och de lär sig fort att det bara är att resa sig upp och springa vidare igen.
Självklart bryr de sig om det händer något allvarligare men i Sverige har man ju barnen på "små bomullstussar" och skyddar vartenda steg de tar.
Helst ska det ha hjälm på sig när de ska leka också...
Det är kul att se såna här skillnader.
Här börjar barnen i SKOLAN när de är 4 år.
De har vanliga lektioner precis som alla andra men med mer lek.
Det märks också för de små barnen här är mycket mer utvecklade mentalt och fysiskt här än i Sverige.
Det är lite mer stake i ungarna här :)
Andrea har precis rättat min spanskaläxa och jag måste säga att jag är stolt, hade 3 småfel med stavning bara :)
De vart också helt förvånade över hur svårt det var ^^
Men nu jävlar ska jag nog kunna lära mig!
Barnen är just nu ute och spelar tennis men när de kommer in ska jag hjälpa Andrea med hennes engelska, hon ska ha prov imorgon och frågade om jag kunde hjälpa henne.
Igår och även idag har hon frågat om vilka färger hon ska ha på sin serie hon ritar till bilden och hur hon tycker att jag ska rita vissa saker och sånt :)
Hon är gullig.
Hon börjar bli mer och mer "närgången" och så som spanjorer är.
Tar på mig och kramar mig och så:)
Det känns bra, då är allt på rätt spår och hon tyr sig till mig :)
Ale däremot är blyg, men han är ju bara 9 år och en liten pojke så han kanske är rädd för tjejbaciller?:)
Nej, nu ska jag fixa sista tvätten.
Adíos!
